|
Silke och historien om skönhet
Allting började i klostret i Kanegafushi.....
I Japans berglandskap fanns en gång ett kloster. Varje morgon, middag och kväll ljöd kyrkklockan, varför klostret fick heta Kanegafushi, klockan i dalen.
Intill klostret åt munkarnas silkesmaskar av mullbärsträdets blad. När körsbärsträden stod i blom öppnade sig kokongerna och ut kom vackra fjärilar. Bönderna samlade ihop pupporna/kokongerna och gav dem till traktens kvinnor. I väveriet drogs trådar ur pupporna och skir silkestråd tvinnades. Med dessa vävde kvinnorna vackra tyger, kända långt utanför dalen.
När de vävde föll ett fint punder från silkestrådarna som lade sig som ett skimmrande täcke över deras händer. När pudret skulle tvättas bort fann kvinnorna att det löddrade. Händerna blev lika mjuka och lena som det silke de arbetade med.
Numera vet vi att silke är speciellt rikt på protein. Det har en förmåga att bevara exakt den mängd fukt huden kräver. Därför mår den så bra av just silke.
Klostret finns inte längre, men det lilla företaget som fick heta Kanegafushi har sedan dess bytt namn till Kanebo. Något som finns kvar och är sig likt är silket. Det ingår i alla Kanebos produkter och har samma effekt idag som på den tiden.
Kanebos silkestrådar används även till att sy invärtes i kroppen.Kroppen stöter inte bort silket utan det blir ett med våra celler. Silke används även i mat som koserveringsmedel och konsistensgivare. Ur en enda liten silkeskokong får man ut hela 1500 meter silkestråd! Silke har även den fantastiska egenskapen att det är helt slätt så att inga bakterier kan fästa.
| 